I lördags var vi på Annelunds gård på en träning för Jaktspanielklubbens medlemmar. Jag skulle träna med Snus och vi var 5 ekipage som träffades. Efter lite uppvärmning skulle vi först gå parsläpp med några skott/apportsituationer. Snus kan vara tjoddig i såna situationer, blir väldigt klängig på mej och väldigt tittig - ska kolla in dom andra hela tiden. Det är väldigt frustrerande, jag vet hur jäkla fint han kan jaga när han vill...
Hursomhelst så hade jag bestämt mej för att inte ge upp, låta Snus vänja sej med situationen och bara genomlida det hela - trots mycket folk runtomkring (som är väldigt stressande för mej)
Det gick lite ojämnt i början, Snus jagade på fint men ibland blev det lite stopp och tittande. Löste det ändå ganska bra, det var vittring i marken och lite fågel som gick upp. Han fick två släpp med en avslutande skott-apport med släpspår. Första gången med ett släpspår och med lite assistans fixade han det fint.
Vi gick igenom ett stort salix fält och där ville Snus inte göra nåt, han ville bara gå fot. Helt ok för mej, vi skulle ändå bara driva igenom fältet och det finns direkt ingen vegetation att jobba i där. I slutet av Salixen såg Uffe en tupp som var slagen av höken, den låg och tryckte i en buske. Jag skickade Snus, han stack mot tuppen som såklart sprang iväg. Snus gick ikapp, apporterade in tuppen som snabbt kunde avlivas och slippa lida mer.
Sen fick Snus en annan fart... Väl ute ur salixen så tryckte det mycket fågel i det höga gräset och Snus jagade på fint och stötte ett par fåglar. Vi gick vidare till täta rosbuskar där han fick några till stötar och så fortsatte det en bra stund till. Snus jagade superfint, stötte fågel och var helt stadig på samtliga 10-15 stötar som han hade. En sjujäkla fart och mycket tryck, jobbade helt rätt i ganska hård vind och det var ingen mes som puttade upp fåglarna!!! Han tryckte till rejält och fick hårt tryckande fasaner på vingarna, gång på gång!
Jag var väldigt nöjd med lille Snusmumriken efter denna dag och ska nog sluta kalla honom för mes...
Hursomhelst så hade jag bestämt mej för att inte ge upp, låta Snus vänja sej med situationen och bara genomlida det hela - trots mycket folk runtomkring (som är väldigt stressande för mej)
Det gick lite ojämnt i början, Snus jagade på fint men ibland blev det lite stopp och tittande. Löste det ändå ganska bra, det var vittring i marken och lite fågel som gick upp. Han fick två släpp med en avslutande skott-apport med släpspår. Första gången med ett släpspår och med lite assistans fixade han det fint.
Vi gick igenom ett stort salix fält och där ville Snus inte göra nåt, han ville bara gå fot. Helt ok för mej, vi skulle ändå bara driva igenom fältet och det finns direkt ingen vegetation att jobba i där. I slutet av Salixen såg Uffe en tupp som var slagen av höken, den låg och tryckte i en buske. Jag skickade Snus, han stack mot tuppen som såklart sprang iväg. Snus gick ikapp, apporterade in tuppen som snabbt kunde avlivas och slippa lida mer.
Sen fick Snus en annan fart... Väl ute ur salixen så tryckte det mycket fågel i det höga gräset och Snus jagade på fint och stötte ett par fåglar. Vi gick vidare till täta rosbuskar där han fick några till stötar och så fortsatte det en bra stund till. Snus jagade superfint, stötte fågel och var helt stadig på samtliga 10-15 stötar som han hade. En sjujäkla fart och mycket tryck, jobbade helt rätt i ganska hård vind och det var ingen mes som puttade upp fåglarna!!! Han tryckte till rejält och fick hårt tryckande fasaner på vingarna, gång på gång!
Jag var väldigt nöjd med lille Snusmumriken efter denna dag och ska nog sluta kalla honom för mes...
