onsdag 18 september 2013

Snus på Toppe Ladugård

Igår var det dags för årets första träningsjakt i Jaktspanielklubbens regi. Platsen var Toppe Ladugård utanför Genarp i Skåne. Här har vi varit många gånger, Skye inledde sin jaktprovskarriär här. Faktiskt så fick Skye 1a pris i alla klasser (nybörjarklass, öppenklass och elitklass) just på Toppe Ladugård. Thomas som har jakten på Toppe är själv spanielman och han brinner verkligen för fåglar, spanieljakt och så är han en bra skytt dessutom. Ställer upp i alla väder om man behöver träna nåt speciellt med sin hund.

Nåväl, nu skulle Snus ut i hetluften för allra första gången! Han har ju fått korta släpp ibland och så har det fällts några fåglar för honom, nu senast sköt jag ju en ripa på fjället för honom. Han är visserligen 2,5 år gammal men han är en mjuk kille och jag har inte velat skynda på för mycket med honom. Jag såg tidigt vad som bodde i honom när det gällde jakten och söket, han har alltid varit duktig apportör så det fanns ingen anledning att gå för fort fram.

Han söker fint men söket är lite trångt och han kan stanna upp och titta på mej, undrar lite "vad ska vi göra nu" ? Men med stimulans i form av vilt och framför allt kombinationen rikligt med vittring och rätt terrängtyp för en cocker så har han utvecklats mycket positivt de senaste månaderna.

Igår på Toppe så fick alla hundar 2 släpp var före lunch och ett släpp efter lunch. Före lunch så skötte sej Snus alldeles utmärkt men söket blev lite trångt och plottrigt ibland, det var mycket fågel i marken och mycket vittring såklart. Snus var mycket noggrann och ville kolla överallt! I sådan mark lönar det sej att vara noggrann, Snus fick MÅNGA stötar och skötte alla med bravur. Det fälldes några fåglar som Snus stött men de fick han inte apportera, då tränade vi på stadgan och att sitta lugnt kvar medans någon annan apporterar just det viltet. Senare fick han apportera några som var fällda för andra hundar, bla dirigerade jag honom två gånger till fåglar som han inte sett falla. Fattade inte först men så fick han vind på viltet och då var det ingen tvekan! Efter lunch kan man lugnt säga att poletten trillat ned! Han började i rasande fart, stötte rapphöns och två fälldes. Han fick inte apportera utan skulle jaga vidare, det var inga problem men jag såg till att vara noggrann med riktningen så att den lille busen inte tog egna initiativ och hämtade in fågeln. Fågeln låg i samma område som skulle sökas av och i slutet så hittade han fågeln mens han sökte, plockar upp och kommer med den till mej. Jag får frågan om jag vill dirigera ut honom till fågel nr 2 och det gör jag. När han kommer ut i området lättar det mer fågel, jag blåser stoppsignal och Snus sätter sej omedelbart. Gissa om jag var imponerad över det då!  Lille Snus växte i mina ögon och nu gäller det att matcha honom vidare på ett vettigt sätt... Han ska få vila lite nu och smälta allt han lärt sej...

Det som är bra med en träningsjakt är ju att allt är "på riktigt" men vi är där för att träna hund och för att se till att både vi och hundarna lär oss något av situationerna som uppstår. Det gör inget om det inte blir rätt, vi ska ju se till att det blir rätt! Det finns instruktör (Tina Hansson) som stöttar och ger råd. Kanonerbjudande från Jaktspanielklubben!

Lite bilder på Snus:

Snus 1,5 år gammal


Snus på Toppe Ladugård


Snus i Säffle


Snus 7 veckor gammal


Snus och pappa Whaupley Tramp "Ramp"


Snus hösten 2013
Foto: Hasse Sjöblom

söndag 15 september 2013

Skogsfågeljakt

Väl hemkomna från fjällen så spenderade vi några dagar på vår jaktmark i Dalarna. Det var gott om skogsfågel men vi såg inga stora kullar, en rejäl orrkull var det men annars mindre grupperingar. Vi gick på en hel del grupper där det var några ungfåglar tillsammans med vuxen fågel och såklart några rejäla uppflog med orr- och tjädertuppar! Jag hade en jättechans att skjuta en orrtupp som Beck fick in en kanonstöt på men som vanligt var jag inte snabb nog. Han hade jagat länge, vi fann en nyanvänd grusgrop med lite fjädrar och medans jag funderade på vad det kunde vara för fågel så gjorde Beck en riktigt fin rusning framåt på ca 10 meter och där satt ju såklart tuppen... Snyggt arbete av hunden, mindre snyggt av matte - men sånt är livet ibland på skogsfågeljakt.
Sambon skjöt några ungorrar för yngsta vorstehn Egil och det var en mycket stolt husse som kom tillbaka från skogen. Egil hade först stått för några vuxna hönor som husse inte ville skjuta och så hade smugit sej vidare i skogen, både länge och väl, innan Egil till slut stod för två ungorrar och husse kunde skjuta den ena.
Det var väldigt varmt de här dagarna, 20-25 grader, inte ett enda moln och soligt och fint. Inte bästa jaktvädret men vi fick njuta av några riktigt fina höstdagar.


Egils lilla orre


Ganska bra storlek och utfärgning för att vara så tidigt på säsongen


Bästa och vackraste rastplatsen jag vet...


Lite vila i skogen


Grim som är 10 år är fräsch som sjutton, bra på att vila när han får chansen


Enkel mat i skogen, men vi satsar mer på jakten än kulinariska upplevelser -
de gör vi hemma i köket senare i höst/vinter!


Egil är trött efter sin insats i skogen, inte så konstigt med tanke på att
det var 25 grader varmt...


Grim


Och så lite kokkaffe innan vi jagar vidare!

tisdag 10 september 2013

Ripjakt i fjällen

Den 25/8 var det dags, jag skulle få följa med på ripjakten i fjällen! Som jag hade längtat och sett fram emot detta. Jag har aldrig varit i fjällen och jag har aldrig varit på ripjakt!
Det är min sambo som har strävhårig vorsteh som har varit på ripjakt i många år, det är hans jakt först och främst men vi hade en plan om hur vi kunde kombinera jaktcocker och vorsteh på jakt i fjället. Planen höll och vi hade 5 fantastiska dagar i fjället. Både vorsteh och cocker fick jaga, jag fällde mina första ripor för Beck och så blev det en för Snus och resten över vorstehn Grim. Både jag och sambon har en klar filosofi, våra unga hundar ska tränas och det ska inte bara skjutas för dem. Fokus var hela tiden på att hundarna skulle lära sej något, uppföra sej väl och göra ett bra jobb. Inget vilt skulle skjutas utan att hunden skötte sej. När det gäller den yngsta vorstehn så innebar ju det att vi bara sköt vilt när han hade stått för dem, rest på kommando och var lugn i uppfloget. Spanielsen skulle så klart sitta i uppflog och skott, sedan apportera på kommando. Det är viktigt att vara noggrann i början med de yngre hundarna.
Min bästa semester någonsin och jag kommer att leva länge på detta!

Några bilder:


Här har jag fällt min allra första ripa över Beck. Vi hade sett ripor slå på det här området men ändå fick Beck jaga på rejält för att hitta riporna, de hade sprungit undan. Beck stötte, satt så fint utan kommando och så sköt jag. Lika förvånad som Beck var nog jag men han apporterade på kommando och var så duktig.


Här är jag och Beck med den andra ripan som jag sköt för honom. Funkade lika bra som den första! Jag väntade ganska länge innan jag sköt men det var inga problem att träffa!


Här står Egil för några ripor


Vila på fjället


Jag, Beck och Snus med en fälld ripa! Jag tror att den är skjuten över Grim men Beck fick apportera den


Beck är nöjd med sin insats och ska fram och visa husse...


Jag och Beck pustar ut, det är jobbigt på fjället!


Vilar... Det var väldigt varmt, vi hade 20-25 grader och sol varje dag. 


Här står Grim för ripa, jag ska snart få gå fram och skjuta!


Posering på fjället


Egil i vackert stånd (som det heter på fågelhundsspråk...)