Snus på Toppe Ladugård

Igår var det dags för årets första träningsjakt i Jaktspanielklubbens regi. Platsen var Toppe Ladugård utanför Genarp i Skåne. Här har vi varit många gånger, Skye inledde sin jaktprovskarriär här. Faktiskt så fick Skye 1a pris i alla klasser (nybörjarklass, öppenklass och elitklass) just på Toppe Ladugård. Thomas som har jakten på Toppe är själv spanielman och han brinner verkligen för fåglar, spanieljakt och så är han en bra skytt dessutom. Ställer upp i alla väder om man behöver träna nåt speciellt med sin hund.

Nåväl, nu skulle Snus ut i hetluften för allra första gången! Han har ju fått korta släpp ibland och så har det fällts några fåglar för honom, nu senast sköt jag ju en ripa på fjället för honom. Han är visserligen 2,5 år gammal men han är en mjuk kille och jag har inte velat skynda på för mycket med honom. Jag såg tidigt vad som bodde i honom när det gällde jakten och söket, han har alltid varit duktig apportör så det fanns ingen anledning att gå för fort fram.

Han söker fint men söket är lite trångt och han kan stanna upp och titta på mej, undrar lite "vad ska vi göra nu" ? Men med stimulans i form av vilt och framför allt kombinationen rikligt med vittring och rätt terrängtyp för en cocker så har han utvecklats mycket positivt de senaste månaderna.

Igår på Toppe så fick alla hundar 2 släpp var före lunch och ett släpp efter lunch. Före lunch så skötte sej Snus alldeles utmärkt men söket blev lite trångt och plottrigt ibland, det var mycket fågel i marken och mycket vittring såklart. Snus var mycket noggrann och ville kolla överallt! I sådan mark lönar det sej att vara noggrann, Snus fick MÅNGA stötar och skötte alla med bravur. Det fälldes några fåglar som Snus stött men de fick han inte apportera, då tränade vi på stadgan och att sitta lugnt kvar medans någon annan apporterar just det viltet. Senare fick han apportera några som var fällda för andra hundar, bla dirigerade jag honom två gånger till fåglar som han inte sett falla. Fattade inte först men så fick han vind på viltet och då var det ingen tvekan! Efter lunch kan man lugnt säga att poletten trillat ned! Han började i rasande fart, stötte rapphöns och två fälldes. Han fick inte apportera utan skulle jaga vidare, det var inga problem men jag såg till att vara noggrann med riktningen så att den lille busen inte tog egna initiativ och hämtade in fågeln. Fågeln låg i samma område som skulle sökas av och i slutet så hittade han fågeln mens han sökte, plockar upp och kommer med den till mej. Jag får frågan om jag vill dirigera ut honom till fågel nr 2 och det gör jag. När han kommer ut i området lättar det mer fågel, jag blåser stoppsignal och Snus sätter sej omedelbart. Gissa om jag var imponerad över det då! Lille Snus växte i mina ögon och nu gäller det att matcha honom vidare på ett vettigt sätt... Han ska få vila lite nu och smälta allt han lärt sej...

Det som är bra med en träningsjakt är ju att allt är "på riktigt" men vi är där för att träna hund och för att se till att både vi och hundarna lär oss något av situationerna som uppstår. Det gör inget om det inte blir rätt, vi ska ju se till att det blir rätt! Det finns instruktör (Tina Hansson) som stöttar och ger råd. Kanonerbjudande från Jaktspanielklubben!

Lite bilder på Snus: