Jaktresa till Norrland 2013

Vecka 39 varje år åker sambon med kompisar till Norrland för att jaga skogsfågel. Jag skriver Norrland, inte för att jag inte fattar bättre utan för att jag har ingen lust att komma med någon exakt platsangivelse... Mina jägarvänner förstår nog sånt!
Vi jagar i 6 dagar, äter god mat och umgås. Hur trevligt som helst, jobbigt att vandra hela dagarna men jag bara älskar det! Vi jagar mest med sambons vorsteh men också lite med cockrarna. Jag är ingen mästerskytt och skogsfågeljakt med spaniels är inte lätt! När det väl lyfter nåt så är jag alldeles för trög, hinner knappt fatta var det lyfter innan det är borta... Det är väl något lättare med stående fågelhund men även där gäller det ju att vara med. Hunden står, fågeln kan ändå ligga långt bort och som skytt måste man läsa hunden och ibland smyga med i flera hundra meter innan man kommer till fågeln. Det är snårigt och tätt, inte något lätt skytte inte! Hursomhelst, jag älskar att vara i skogen och jaga tillsammans med min sambo och jag har inget direkt skyttepress på mej själv. Det blir som det blir, det viktigaste är att ha trevligt.
Snus stötte lite fågel, väl inom skotthåll men de försvann bakom träd innan jag hann skjuta. Beck gjorde ett fantastiskt arbete på en tjädertupp, den lättade ca 2 meter framför fötterna på mej och innan den var på skjutavstånd så hade den såklart stuckit bakom några träd.

Utsikten från vår veranda, kan Sverige bli vackrare?

Sjön

Uffe med orren som Snus stötte. Den flög rätt mot Uffe, därför kunde inte jag skjuta den.

Apport!

Uffe med Egil, två tjädertuppar och en orrtupp blev det på den här rundan.

Fina grabbar!

Snygg viltparad

Egil har utvecklats till en ypperlig skogsfågelhund

Egil

Två tjädertuppar

Uffe, Egil och en tjäderhöna som Egil gjorde ett fantastiskt arbete på

Gamle Grim som är 10 år är fortfarande duktig, orkar inte lika mycket som förr men glädjer husse med fantastiska fågelarbeten. Här en tjäderhöna

Lite trångt i stugan med alla hundar, men på kvällarna sover de gott...

Grim är 10 år och blir lite sliten efter en lång jaktdag

Egil med första tjädertuppen som är fälld för honom.

Egil

Egil är nöjd med eftermiddagens arbete!

Snus på Toppe Ladugård

Igår var det dags för årets första träningsjakt i Jaktspanielklubbens regi. Platsen var Toppe Ladugård utanför Genarp i Skåne. Här har vi varit många gånger, Skye inledde sin jaktprovskarriär här. Faktiskt så fick Skye 1a pris i alla klasser (nybörjarklass, öppenklass och elitklass) just på Toppe Ladugård. Thomas som har jakten på Toppe är själv spanielman och han brinner verkligen för fåglar, spanieljakt och så är han en bra skytt dessutom. Ställer upp i alla väder om man behöver träna nåt speciellt med sin hund.

Nåväl, nu skulle Snus ut i hetluften för allra första gången! Han har ju fått korta släpp ibland och så har det fällts några fåglar för honom, nu senast sköt jag ju en ripa på fjället för honom. Han är visserligen 2,5 år gammal men han är en mjuk kille och jag har inte velat skynda på för mycket med honom. Jag såg tidigt vad som bodde i honom när det gällde jakten och söket, han har alltid varit duktig apportör så det fanns ingen anledning att gå för fort fram.

Han söker fint men söket är lite trångt och han kan stanna upp och titta på mej, undrar lite "vad ska vi göra nu" ? Men med stimulans i form av vilt och framför allt kombinationen rikligt med vittring och rätt terrängtyp för en cocker så har han utvecklats mycket positivt de senaste månaderna.

Igår på Toppe så fick alla hundar 2 släpp var före lunch och ett släpp efter lunch. Före lunch så skötte sej Snus alldeles utmärkt men söket blev lite trångt och plottrigt ibland, det var mycket fågel i marken och mycket vittring såklart. Snus var mycket noggrann och ville kolla överallt! I sådan mark lönar det sej att vara noggrann, Snus fick MÅNGA stötar och skötte alla med bravur. Det fälldes några fåglar som Snus stött men de fick han inte apportera, då tränade vi på stadgan och att sitta lugnt kvar medans någon annan apporterar just det viltet. Senare fick han apportera några som var fällda för andra hundar, bla dirigerade jag honom två gånger till fåglar som han inte sett falla. Fattade inte först men så fick han vind på viltet och då var det ingen tvekan! Efter lunch kan man lugnt säga att poletten trillat ned! Han började i rasande fart, stötte rapphöns och två fälldes. Han fick inte apportera utan skulle jaga vidare, det var inga problem men jag såg till att vara noggrann med riktningen så att den lille busen inte tog egna initiativ och hämtade in fågeln. Fågeln låg i samma område som skulle sökas av och i slutet så hittade han fågeln mens han sökte, plockar upp och kommer med den till mej. Jag får frågan om jag vill dirigera ut honom till fågel nr 2 och det gör jag. När han kommer ut i området lättar det mer fågel, jag blåser stoppsignal och Snus sätter sej omedelbart. Gissa om jag var imponerad över det då!  Lille Snus växte i mina ögon och nu gäller det att matcha honom vidare på ett vettigt sätt... Han ska få vila lite nu och smälta allt han lärt sej...

Det som är bra med en träningsjakt är ju att allt är "på riktigt" men vi är där för att träna hund och för att se till att både vi och hundarna lär oss något av situationerna som uppstår. Det gör inget om det inte blir rätt, vi ska ju se till att det blir rätt! Det finns instruktör (Tina Hansson) som stöttar och ger råd. Kanonerbjudande från Jaktspanielklubben!

Lite bilder på Snus:

Snus 1,5 år gammal

Snus på Toppe Ladugård

Snus i Säffle

Snus 7 veckor gammal

Snus och pappa Whaupley Tramp "Ramp"

Snus hösten 2013

Foto: Hasse Sjöblom

Skogsfågeljakt

Väl hemkomna från fjällen så spenderade vi några dagar på vår jaktmark i Dalarna. Det var gott om skogsfågel men vi såg inga stora kullar, en rejäl orrkull var det men annars mindre grupperingar. Vi gick på en hel del grupper där det var några ungfåglar tillsammans med vuxen fågel och såklart några rejäla uppflog med orr- och tjädertuppar! Jag hade en jättechans att skjuta en orrtupp som Beck fick in en kanonstöt på men som vanligt var jag inte snabb nog. Han hade jagat länge, vi fann en nyanvänd grusgrop med lite fjädrar och medans jag funderade på vad det kunde vara för fågel så gjorde Beck en riktigt fin rusning framåt på ca 10 meter och där satt ju såklart tuppen... Snyggt arbete av hunden, mindre snyggt av matte - men sånt är livet ibland på skogsfågeljakt.
Sambon skjöt några ungorrar för yngsta vorstehn Egil och det var en mycket stolt husse som kom tillbaka från skogen. Egil hade först stått för några vuxna hönor som husse inte ville skjuta och så hade smugit sej vidare i skogen, både länge och väl, innan Egil till slut stod för två ungorrar och husse kunde skjuta den ena.
Det var väldigt varmt de här dagarna, 20-25 grader, inte ett enda moln och soligt och fint. Inte bästa jaktvädret men vi fick njuta av några riktigt fina höstdagar.

Egils lilla orre

Ganska bra storlek och utfärgning för att vara så tidigt på säsongen

Bästa och vackraste rastplatsen jag vet...

Lite vila i skogen

Grim som är 10 år är fräsch som sjutton, bra på att vila när han får chansen

Enkel mat i skogen, men vi satsar mer på jakten än kulinariska upplevelser -
de gör vi hemma i köket senare i höst/vinter!

Egil är trött efter sin insats i skogen, inte så konstigt med tanke på att
det var 25 grader varmt...

Grim

Och så lite kokkaffe innan vi jagar vidare!

Ripjakt i fjällen

Den 25/8 var det dags, jag skulle få följa med på ripjakten i fjällen! Som jag hade längtat och sett fram emot detta. Jag har aldrig varit i fjällen och jag har aldrig varit på ripjakt!
Det är min sambo som har strävhårig vorsteh som har varit på ripjakt i många år, det är hans jakt först och främst men vi hade en plan om hur vi kunde kombinera jaktcocker och vorsteh på jakt i fjället. Planen höll och vi hade 5 fantastiska dagar i fjället. Både vorsteh och cocker fick jaga, jag fällde mina första ripor för Beck och så blev det en för Snus och resten över vorstehn Grim. Både jag och sambon har en klar filosofi, våra unga hundar ska tränas och det ska inte bara skjutas för dem. Fokus var hela tiden på att hundarna skulle lära sej något, uppföra sej väl och göra ett bra jobb. Inget vilt skulle skjutas utan att hunden skötte sej. När det gäller den yngsta vorstehn så innebar ju det att vi bara sköt vilt när han hade stått för dem, rest på kommando och var lugn i uppfloget. Spanielsen skulle så klart sitta i uppflog och skott, sedan apportera på kommando. Det är viktigt att vara noggrann i början med de yngre hundarna.
Min bästa semester någonsin och jag kommer att leva länge på detta!

Några bilder:

Här har jag fällt min allra första ripa över Beck. Vi hade sett ripor slå på det här området men ändå fick Beck jaga på rejält för att hitta riporna, de hade sprungit undan. Beck stötte, satt så fint utan kommando och så sköt jag. Lika förvånad som Beck var nog jag men han apporterade på kommando och var så duktig.

Här är jag och Beck med den andra ripan som jag sköt för honom. Funkade lika bra som den första! Jag väntade ganska länge innan jag sköt men det var inga problem att träffa!

Här står Egil för några ripor

Vila på fjället

Jag, Beck och Snus med en fälld ripa! Jag tror att den är skjuten över Grim men Beck fick apportera den

Beck är nöjd med sin insats och ska fram och visa husse...

Jag och Beck pustar ut, det är jobbigt på fjället!

Vilar... Det var väldigt varmt, vi hade 20-25 grader och sol varje dag. 

Här står Grim för ripa, jag ska snart få gå fram och skjuta!

Posering på fjället

Egil i vackert stånd (som det heter på fågelhundsspråk...)

Annelunds gård

Hela våren och sommaren har jag och hundarna kört ner till Annelunds Gård som ligger utanför Helsningborg. Jag ska vara hundförare på deras fasanjakter i höst och vi har haft gemensamma träningar och det har såklart varit väldigt bra med tanke på att vi ska vara ett sammansvetsat team när oktober kommer. En som ofta är med är Hasse Sjöblom, kennel Vagnmakarens - det är ju Beck's uppfödare. Hasse är duktig fotograf och det är tack vare honom det har varit lite spännande bilder här i bloggen. Han har också tagit den fina bilden på Gissa som är på bloggens header.

Idag körde vi lite apportering på stubbåkern och Snus fick vara fotomodell!

 

Folke

Se så fin Beck's son Folke är! Han är 1,5 år gammal nu och en riktigt trevlig skit. Hans matte är också väldigt trevligt, ser fram emot träningar och jakter tillsammans med dem!

Foto: Catharina Wiberg

Besök från Östgötalandet

I helgen som var förgyllde två glada skitar från Östergötland Enebo med glada skratt och dråpliga kommentarer... Malli & Cinna med sina tre hanhundar kom på besök! Passade skitbra eftersom GissaPissa Principessan av Enebo höglöpte just de dagarna! Men vi har nog ett gäng fantastiska hanar, de klarade det alldeles utmärkt. Lite flåsiga ibland och mycket nosande och pissande men annars är det ena mönstergrabbar vi har.

Hundträning, prat och en massa vin hör ju till när tjejer träffas - mycket fnitter men oxå väldigt vettiga diskussioner om hundar och jakt.

Vi passade på att träffa Becks uppfödare Hasse och han visade upp Becks mamma Coffee. Vi fick möjlighet att ta bilder på tre generationer prima cockrar!

 

Fr. vänster:
Iagos Toblerone (Vagnmakarens Nougat x Red Garlic's Dippa)
Vagnmakarens Nougat (Kiltonbeck Warlord x Tragaron Elm)

Tragaron Elm (Norleigh Clune of Kingcott x Larford Elma)

 

Coffee och Folke spanar in fasaner och änder medans Beck som sitter i mitten bara kollar efter matte... Han är för söt lilla Beck  :-)

Jag tycker det är tre ganska typlika cockrar, fin typ är de oxå!